Jag har tillbringat helgen med att skriva två krönikor samt vitkalka en lada invändigt. Just nu är jag skrivtrött och publicerar därmed gammal skåpmat: en krönika jag skrev för Restaurangvärlden.

I väntan på God mat

I Sverige brukar det räcka att boka bord på restaurang några dagar i förväg, kanske en vecka om det är precis runt löning. Inte ens på senaste tillskottet på Guide Michelin-stjärnhimlen, Esperanto, pågår några direkta slagsmål om borden. På världens topprestauranger gäller helt andra regler.

El Bulli är världens bästa restaurang om man litar på Englands motsvarighet till Restaurangvärlden, Restaurant magazine. Enligt restaurangens hemsida är samtliga bord uppbokade under 2007. Och det finns ingen väntelista till 2008, däremot kan man anmäla sitt intresse ifall det skulle bli några avbokningar. Som säsongsöppen restaurang tar El Bulli bara emot 8000 gäster per år, men 1,5 miljoner känner sig manade att äta där, vilket innebär ett digert jobb för restaurangchefen som tar emot alla bokningsförfrågningar per telefon och e-post.

The Fat Duck, världens näst bästa restaurang enligt samma tidning, har en annan bokningspolicy. Här släpps borden exakt två månader i förväg och det gäller att ringa tidigt på morgonen om man vill få ett bord för den dag som precis släppts.

Heston Blumenthal, som driver the Fat Duck, har höga ambitioner för bokningsprocessen. Han är känd för att vilja pÃ¥verka känslor med sin mat och med hjälp av dofter, ljud och miljö. Detta ska nu märkas redan vid bordsbokningen. Det nya bokningsystemet pÃ¥ hemsidan innehÃ¥ller en virtuell tur av restaurangen, med animationer, metaforer och godisdofter(!). Planen är att fylla gästerna med förväntan redan (tvÃ¥ mÃ¥nader, Heston…) innan ankomsten till restaurangen, eftersom nyfiken förväntan är nÃ¥got som pÃ¥verkar upplevelsen positivt. ”Jag vill att gästerna ska gnugga händerna i glädje inför besöket”  förklarar Blumenthal.