Förra årets satt jag ensam hemma och var bitter över att inte vara bjuden till Årets kock-middagen. Inte heller i år gick det som jag tänkt mig. Varje dag tittade jag i mitt postfack, men det fylldes bara med reklamutskick och varuprover. Jag suckade uppgivet och fortsatte att jobba tills världens bästa chef gjorde något åt saken och faktiskt gav mig sin biljett. Så på tisdagkväll är det jag som tvättar håret och klipper naglarna för att se representativ ut under onsdagsen middag på Grand Hôtel.

Undra hur det går med kändisinslagen i årets jury. Vågar socialminister Göran Hägglund eller ICA Kurirens Kattis Ahlström säga emot en butter Leif Mannerström i bedömningen av tillräcklig syra i en nyslagen sås. Leif kan låta väldigt bestämd. Jag är osäker på om jag skulle våga.