den stora chokladlögnen

Det finns idag en jobbig glorifiering av mörk choklad med högt kakaohalt, och en ännu märkligare korrelation mellan procenthalt och kvalité. Ju högre ju bättre. Så fort folk börjar prata choklad med mig väcks mitt begär för fazer blå. Fortsätter konversationen mot 98%-ig choklad börjar jag fantisera vilt om fazer röd. Mmm extra ljus.

Lyssna på sanningen och lyssna noga. Choklad blir inte bättre av att vara kakaostinn, utan av att vara kärleksfullt framtagen. Det är fabrikanterna som äger sina egna plantage, som betalar extra bra för sina bönor på vilkor att de blir fermenterade efter deras önskemål, som bryr sig om fuktighetsgraden under bönornas transport över Atlanten, som ser det som en tillgång att skörden varierar beroende på väder och säsong och som rostar, conchar och tempurerar sin choklad med fingertopskänsla som ger den bästa chokladen. Om de även tar miljömässigt- och socila ansvar i odlingslandet känns det ännu bättre, men mer i själen än på tungan. Vilka märken som uppfyller de här kraven hoppas jag att Chokladakademiens Gbg-representant tänker svara på senare i veckan, eller hur Jakob?