Tog tåget ut mot Saltsjö-Boo en torsdagsmorgon kl 7 för att plocka svamp. För mig är svamp synonymt med små gula kantareller. Sådant som lätt förväxlas med björklöv.

Förra året introducerade min mor mig för trattkantareller. Och jag insåg att all svamp inte är gul. Då fick vi fatt i mycket svamp och torkade skörden på plåtar i ugnen i flera dagar. Det händer fortfarande att jag får ett gäng svamp i ett kuvert av mamma. Kanske ett tecken på att hon tycker att jag bor för långt bort. Har de verkligen mat i Stockholm?

I år lärde jag mig att plocka svamp som till formen sammanföll med svampen jag ritade som barn. Jag fick nämnligen följa med hobby(enligt egen utsago) mykologen Dag ut i markerna på jakt efter unga Karl Johan. Jag tror mig nu även kunna identifiera Brunsopp och dessutom fnysa när Björksoppen kommer på tal och mumla något om att jag inte uppskattar dess smak men är förtjust i hattens orangea nyans.

Nästa gång tar vi kremlor! Och bläcksvampar så jag förstår hur svamp kan smaka metalliskt

Nu känner jag mig för evigt botad från min svampfobi.
Illustration: Den vansinnigt begåvade Martin Rebas