berusad till själ och hjärta
Nu har jag debuterat som Bon Lloc-ätare. Total lycka. Total! Strålande viner, strålande sällskap och fullkomligt lysande smakkombinationer. Berusad till lever och själ svajar jag hem på stadens gator.
Vi hade bokat bordet redan till halv sju. Några minuter för sent gled vi in; jag, K från vårt provkök och C som skriver om mat för DI. Vi skulle egentligen bara varit två, och ger därför serveringspersonalen ett visst bekymmer med att möbler om så att vi alla får plats. De löser det snyggt.
Ensam vid ett bord uppe på den gamla scenen sitter Sven-Gunnar. Han är en av matsveriges grand old men, och finns med på min julkortslista. Någon dag hoppas jag att han tar med mig till Bocuse D’or. Vi går upp och hälsar på S-G och han refererar till mig som redarflickan. Alltid trevligt att vara igenkänd.
Vårt nya bord är rymligt och vi bjuder ner S-G till oss, vilket bäddar för en kväll full av roliga samtalsämnen. Efter två rätter glider Mikael Mölstad förbi, hälsar, sticker näsan i ett vinglas.
– Det är en Chenin blanc i allefall.
Något senare skrider Christer Svantesson in i lokalen med en tjusig randig scarf slängd runt halsen och en ännu tjusigare Gladys de Pilar vid armen.
– Nu ska jag hälsa på pappa.
Christer närmar sig hastigt vårt bord och kysser S-G.
En dansk festmåltid. Sex rätter. En öl och fem viner. Berusad till själ och hjärta.