Bloggandet har varit lågprioriterat i bröllopstider. Nu är det hela över och jag har under namnet fru Brax tagit mig in i Italien och färdats nordost mot kusten. Vi befinner oss i nationalparken Cinque Terra. Om bara några veckor kommer här myllra av turister, men än så länge är det befriande lugnt.

Att ha haft en tidigare karriär som kock (eller nuvarade som journalist, eller bara lyckobringandet att vara på bröllopsresa) kan ha sina fordelar. Igår blev vi inbjudna till vår värd på fodelsedagsmiddg.

Han lagar underbar mat. Semitorkade tomater med honungsmelontärningar rullade i bladpersilja var minnesvart. Friterad getost på stekt rosésallad fick beskan att nästan försvinna och munnen att fyllas med en fantastisk kombination av fett och salt. Att vi fick bordssällskap av ett norsk/danskt arkitektprofessorspar som delar Davids intresse för preferenser (eller preferenser for intressen) gjorde livet ännu bättre.

Vår lokala butik är ett kooperativ och hyllorna är fyllda med Coop-varor. När ska vårt lokala Konsum börja ta in Coop-mozarella gjord på buffelmjolk?