Jag är uppväxt på en tegelstenstung, sirapsglänsande och anisdoftande limpa som heter Falkenbergsbröd. Det var djupt mörkbrunt på utsidan, insidan var ljusare med spår av hela kryddor runt de jämna porerna.

Varje år när vi åkte ner på sjösättning vid Falkenbergs varv(nuvarande Falkvarv) passade vi även på att köpa med oss så många limpor, från Östra bageriet, som frysen just då rymde.

Även mamma är uppväxt på samma bröd, men på den tiden brukade bageriet skicka upp ett gäng limpor med järnväg från Falkenberg till Lidköping varannan vecka. Brödet var inslaget i vitt silkespapper och skickade som ilgods.

Min kompis Judith, som är uppvuxen på flätad barkis, challa, var mycket förälskad i vårt mörka kryddade bröd och som bat mitsvapresent av oss fick hon tjugo limpor falkenbergsbröd.

Nu har jag inte ätit brödet på länge. Bageriet bytte ägare och brödet blev inte detsamma. Kanske fick den nya ägaren överta receptet, kanske hade de inte tillräckligt gott handlag med surdegen. Hur som helst så saknar jag och hela familjen vårt älsklingsbröd.