När jag först fick erbjudandet att laga mat på fredagsmornarna i P5 tackade jag ja mest för att få prova något nytt, men efter två tre fredagar, när den värsta nervositeten släppt, började jag inse hur strålande roligt det var att få besök av en reporter med sändningsutrustning på ryggen. Att han vågade ställa dumma frågor när jag blev för ”kockig” och att han brukade diska mellan ingångarna (man plockade väl upp lite radiolingo) gjorde bara saken bättre.

Jag saknar att fylla små glasskålar med kryddor eller finhackad lök. Jag saknar att få skriva små instruktiva post it-lappar. Däremot är jag inte lika säker på att jag saknar P5. Framför allt inte när P1 sänder Sommar och Meny.