besöket på Brunnsgatan 1

Pontus och gänget har bytt gränder och prång mot internationell rymd. Flytten gick från Gamla Stan till Brunnsgatan 1 vid Stureplan. Det blev ännu en restaurang med många våningar, men den här känns betydligt mer lättarbetat. Pontus, Michaela och Andreas har besökt världens storstäder och hittat inspirationen för att kunna bygga en kontinental (fast jag vill säga cosmopolitisk) restaurang och de har lyckats. Den känns inte svensk, bara lite obestämbart lyxig.

Entrén bjuder på ostronbar. Några steg längre in finns en dim sum-bar.

En trappa upp ligger en barhylla utan bar och utan böcker, men med gott om bokryggar att läsa på. Väggarna är tapeterade med inslag av Pontus in the Greenhouse. Letar du runt lite hittar du räven från förr och den egenproducerade kokbok. Det tog en stylist flera dagar att få till 8 bokhyllor som fotograferades och förstorades 120% och det var det värt, för här kan jag sitta och titta länge.

Vi inbjudna journalister fick små smakprover av menyn. Mest minnesvärd var ett rökt ostron serverat i en konjakskupa utan fot. Överlag verkar det bli mycket roligt porslin. Kökschef, Andreas Hedlund, berättade lyckligt om tallrikarna han beställt från Förenade Arabemiraten som anlände i sista sekunden innan premiären. Klart det var Lyon de mötte sonen till en shejk som producerade kakelplattor och hade börjat göra organiskt formade tallrikar som en sidoverksamhet.

Andreas utgår i vissa fall helt från tallrikarna när han gör nya rätter. En tomatsallad på röda och gula tomater kom till tack vare Ingegerd Råmans svarta pond-tallrik. Sånt tycker jag om.

På varje bord står en conversation piece, enligt den rådande dukningstrenden. Vår var en hammock. Elins bord  hade en fått en mer spännande.

PÃ¥ damernas stod toalettpappret i givakt.

Och personalen såg ut att spricka av stolthet över sin nya arbetsplats. Platschef Michaela i sin självvalda kostym och hovmästaren (?) som dagen till ära visade att det går utmärkt att putsa fönster iförd kostym.

Slutligen har stället ett eget skyltfönster och jag ber om ursäkt för den dåligt tagna bilden. Ett tydligt tecken på att en mobilkamera inte klarar allt.