Foto av vinfotografen Claes Löfgren som förstod att jag behövde en bra bild till bloggen. Tack Claes!

Han pratar bara katalan, karln. Så det blir min andra intervju med tolk på en vecka. Jag tycker inte om det. Det är svårt att ställa följdfrågor, omöjligt att avbryta eller rätta till. Å andra sidan får jag mer tid att tänka mellan frågorna, mer tid att bara betrakta personen jag intervjuar.

Jag ställer min första fråga, om hur man skapar glädje i matlagningen. Frågan översätts och jag ser hur det började rycka i Ferran Adriás mungipor. Det här är ett bra tecken! Det lönade sig att lägga en extra timme på att läsa in sig på manifest, matfilosofi och historik. Jag vet att Ferran vill att mat ska vara upplevelse snarare än bukfylla.

– Ferran gillar fråga, översätter vinskribenten Johan Franco Cereceda, som blivit tolk för en dag.

Vet jag väl, tänkte jag, innan jag greppade pennan och började anteckna receptet på kökslycka:

* Vara logisk när du lagar mat
* Göra bara det du kan göra med de förutsättningar du har
* Satsa på råvarorna, hellre bra sill än dålig hummer
* Inse att på 30 minuter hinner du inte uträtta storverk
* Utgå från enkelheten, komplicera inte allting.

På frågan om favoritingredienser under 2006 svarar Ferran glucolonactato. Jag och tolken tittar förvirrat på varandra och Ferran får skriva ner ordet i mitt block. Det hjälper inte ett dugg, för när jag googlar ordet får jag upp noll träffar. Det får bli till att fråga igen. Att jag vet är att det rör sig om kalciumprodukter som redan finns på marknaden.

Själv funderar jag mest på var Ferran sa om att stänga restaurangen El Bulli under ett år för att få tid att reflektera, kanske redan nästa år. Hur en restaurang med 1,5 miljoner intresserade matgäster men bara 8000 sittplatser per år för att ta ledigt? Restaurangen är ju uppbokad över ett år i förväg, det blir många återbudssamtal att ringa.